Hälsar på i Luleå. Jag och syster kollade in Den Svenska Björnstammen på Kulturens Hus. Det var riktigt bra. Skönt att få dansa till musik. Skönt att vara hemma igen.

 

Efteråt handlade vi vätskor. Bara vätskor. Typ 10-13 liter vätskor handlade vi. Och flingor. 

M

.

.

.

 

Mardrömsmaraton mot midnattstimmen. Monstruösa massakerdrömmar myllrar medvetandet. Maniska motiv manipulerar minnet med mullrande marker, myglande martyrer, multnande människoliv. Mardröm mynnar mot minnets mitt.

Motstånd målar morgondagen.

De cowboyianska vildmarkerna

 

Det är mycket som händer nu. Klassen åker på utflykt för att fota. Snart skall en antologi släppas!

Blek raptor

Själlös kreatör

Dessa själlösa söndagar har fått mig att börja lyssna efter en tystnad som aldrig förekommer, men allt jag hör är Djävulens andetag som ständigt återkommer med en brännande odör vid kanten av min säng, ja, där sitter Djävulen som påpekar om och om igen att jag är ännu en kreatör som låtsas vara fåfäng, men som egentligen är alltför skör för att klara av de kvällar där demoner agerar charmörer och gång på gång förför och förstör och förgör för att skapa ännu en själlös imitatör som tror på ett eko efter sånger när det egentligen är en ständig, oändlig och evig ånger fram tills dess att själen omkommer och är det sant det Hin påstår så skall jag ändå sjunga när slutet kommer att jag fångade min själ en dag, men själen gled ur näven, fast lika glad för det är jag, men gladast är nog Djävulen. Åh, hum.

Dammvippan över porslinet

Många nätter äro sömnlösa.

The Jezabels, Òran mór

Efter att ha lämnat Edinburgh och rest in till Glasgow och vandrat där ett par dagar så var det äntligen dags att se The Jezabels på Òran mór, en fantastiskt cool klubb/bar belägen i en föredetta kyrka.

Till en början var jag ute i god tid. Det hade börjat mörkna ute, men eftersom vägen dit var rak (visserligen lång) så tänkte jag att det inte skulle vara några problem. Men - trots rak väg, trots karta, trots vägskyltar, så lyckades jag ändå gå vilse. Tiden gick, det började regna och det blev allt mörkare. En smärre panik växte inom mig eftersom jag inte hade någon aning om vilka vägar jag vandrade på.

Jag hade gått en bra bit innan jag bestämde mig för att helt enkelt vända om och börja från början. Vilket nog var en bra idé, för då stötte jag på ett par som såg hur vilsen jag var och dom pekade mig mot vilket håll jag skulle gå. Trettio minuter senare var jag äntligen framme och kunde värma och torka mig i den gamla kyrkan. Någon timma senare spelade The Jezabels och jag kan inte med ord förklara vilket bra band dom är på scen. Tillsammans har dom en fantastisk närvaro och energi på scen, och sångerskan (Hayley Mary) sjunger med en röst som kan ge vem som helst gåshud.

Tusen gånger nöjd!

 

Ekoekoeko

Skottland var fantastiskt tusen gånger om.

Edinburgh:

Arthur's Seat: