måndag 16 december 2013
söndag 15 december 2013
Wrecking ball
Min syster säger åt mig att hon har lyssnat alldeles för mycket på Miley Cyrus låt Wrecking Ball. Och då kan jag inte låta bli att reta henne lite. Bara lite.
Bläckbilder
Här är lite gamla bläckbilder som jag har klottrat fram mellan samtal och andra dötimmar. Bläck är så himla roligt att rita med. Väldigt oförlåteligt och inte alltid så lätt att skugga med, men kul!
(The Rocky Horror Picture Show)
(Harry Potter)
(Jim Morrison)
(Frank Zappa)
torsdag 5 december 2013
Den lilla arbetsytan och det stora kaoset
Eftersom jag har bestämt mig för att fokusera lite mer på ritandet än vad jag har gjort tidigare så ser det ut så här på mitt köksbord jämt nuförtiden.
I'M A BLOWFISH!
För ett tag sedan strecktittade jag på Breaking Bad och då kunde jag inte låta bli att göra en snabbskiss av Aaron Paul.
onsdag 4 december 2013
Rummelfrans
En rummelfrans är ett natt- och skogsdjur som svävar omkring med vidöppet gap och självlysande ögon. Vid första anblick kan en rummelfrans verka hotfull och skräckinjagande. Men när man väl har lärt känna den så inser man att rummelfransen är en riktigt festlig prisse.
Ett upplyft
Försöker lägga själen till rätta. Det är mycket som ska fixas nu. Rita, skriva, jobba. Julen. Bestämma en framtid. Hålla tummarna att man väljer rätt framtid. Ha ångest över att man inte har tid att ta tag i en framtid.
Men saker och ting är mycket bättre än vad det hade kunnat vara. Och det är ju bra.
Men saker och ting är mycket bättre än vad det hade kunnat vara. Och det är ju bra.
söndag 20 oktober 2013
onsdag 16 oktober 2013
tisdag 15 oktober 2013
Romanprojekt och äktenskap
Igår så talade vi – jag, Tova och Evelina – om romanprojekt. Och om hur mycket det liknar ett äktenskap. Vi talade om hur romantiken liksom försvinner efter ett tag och hur historien inte är lika spännande längre. Man bara ledsnar och skriver allt mindre och mindre. Eller så skriver man, men det är inte lika roligt. Man börjar så småningom flörta med nya idéer. De nya idéerna får en att le på bussen och skratta högt i mataffären. En dag lägger man handen på pennan och tänker, ”går jag för långt nu?”
Och så gör man det. Tangenterna smattrar och allt man
skriver är fantastiskt! Romanprojektet är åsidosatt. Bortglömt. Försummat. Man
tänker att man aldrig borde ha börjat på det gamla projektet. Det gamla
projektet är SÄMST. Det är ju DET HÄR man vill skriva istället. Åh, det kommer
att bli så himla bra!
Men någonstans har man ju ett samvete. All den där tiden man
har lagt ned på det gamla projektet, ska man bara kasta bort det? Det finns så
många ordval, stycken och metaforer som faktiskt ÄR genialiska. Man inser att
det gamla projektet – om än inte perfekt – är något bra. Något bra som måste
avslutas. Men inte så här. Inte mitt i.
Så man går tillbaka. Börjar skriva igen på romanen. Det är
inte perfekt. Men det är bra. Man kanske inte får några fantastiska debutantpriser
för det. Möjligtvis en positiv recension från vänner och bekanta. Men man är
stolt. Man gjorde det. Fixade ett tillfredsställande avslut. Och ur det
avslutade romanprojektet så kanske det föds ett nytt. Något som man blir upp
över öronen förälskad i. Som en dag kommer att växa upp och bli en timma i
K1-salen på Bokmässan. Eller ett sommarprat i P1. Eller ett nobelpris. Vem vet.
söndag 17 mars 2013
Gröna grödor ger glädje
I onsdags planterade jag en massa växter i konservburkar. Och i lördags blev jag alldeles överrumplad när jag såg att DET VÄXER JU PÅ RIKTIGT!
Jag känner mig som ett litet barn igen. Ungefär som när man var liten och hade hamstrar och så en dag börjar den ena bli lite fetare än den andra och man trodde att den åt för mycket eller var cancersjuk. Men så en dag låg det en massa små babyhamstrar i buren och man blev alldeles till sig, började studsa upp och ned och ropade på mamma och pappa så att även de kunde uppleva detta fantastiska underverk.
Sedan så döpte man alla ungar efter gladiatorerna på tv.
Så känns det.
Jag känner mig som ett litet barn igen. Ungefär som när man var liten och hade hamstrar och så en dag börjar den ena bli lite fetare än den andra och man trodde att den åt för mycket eller var cancersjuk. Men så en dag låg det en massa små babyhamstrar i buren och man blev alldeles till sig, började studsa upp och ned och ropade på mamma och pappa så att även de kunde uppleva detta fantastiska underverk.
Sedan så döpte man alla ungar efter gladiatorerna på tv.
Så känns det.
onsdag 13 mars 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)